Härom veckan
publicerades i Nutrition Journal en studie från det så kallade
Västerbottenprojektet. Efter att ha läst artikeln och blivit förbluffad över
vilka märkliga slutsatser författarna dragit ur sina siffror funderade jag över
om det är värt att ödsla några ord om detta över huvud taget.

Men efter att Livsmedelsverket lovordat
studien på sin hemsida känner jag mig tvungen att ta bladet från munnen.

Man kanske kan kalla det för en studie.
Men vetenskap är det inte.

Studien återfinns här: http://www.nutritionj.com/content/pdf/1475-2891-11-40.pdf

Så här förhåller det sig. År 1985
påbörjades ett projekt i Norsjö kommun i Västerbotten, sedermera kallat
Västerbottenprojektet. Man har bland slumpvis utvalda invånare gjort en
kostenkät bland som följts upp med mätning av längd, vikt och ett enkelt
kolesterolvärde.

Samtidigt har man försökt påverka
invånarna till att äta mindre fett, mer kolhydrater och motionera mer. Vad som
man kunnat konstatera är att invånarna då rapporterat att de ätit mindre fett
och mer kolhydrater, deras kolesterolvärden har minskat något samt att deras
vikt har börjat öka år från år. (Trots det sistnämnda tycker Livsmedelsverket
att detta är en insats för folkhälsan!)

Vad som nu föranleder den nu publicerade
rapporten är att Västerbotteninvånarna de senaste åren rapporterar att de äter
mindre kolhydrater och mer fett. Värst av allt anser författarna är att
konsumtionen av smör och grädde ökat. Trots detta fortsätter kroppsvikten att
öka i detta nordliga landskap i samma takt som förut. Och de senaste tre åren
ses en ökning av kolesterolvärdena, påpekar de.

Detta båda observationer tar författarna
som anledning till att misstänkliggöra så kallad LCHF-kost för att orsaka
viktuppgång och högre kolesterolvärden. De hävdar att deras studiedata bevisar
att sådan kosthållning vunnit mark i doktor Annika Dahlqvists hemtrakter och
att detta nu riskerar att leda till att flera människor riskerar att
dö av hjärtinfarkt.

Deras argumentation är visserligen
intressant, men följer inte sedvanlig logik. Det orsakssamband som de
menar föreligger förmår inte de data de åberopar bevisa.

De tar i första hand fasta på att
totalkolesterol gått ner år efter år, för att sedan ha ökat. De redovisar
andelen personer som tar kolesterolsänkande mediciner, men trots att den
andelen ökat från år till år, tolkar de den genomsnittliga minskningen av
kolesterolvärden under samma tid som ett resultat av att folk följt deras
kostråd, snarare än att medicineringen under samma period ökat drastiskt. När
värdena så ökat marginellt de senaste tre åren övertolkas detta. Författarna
talar om skadliga nivåer trots att de genomsnittsliga kolesterolvärdena
naturligtvis är normala. Inte heller redovisar de spridningsintervallen. Och
framförallt bluffar de när de talar om risk för skadliga effekter eftersom de
endast undersökt totalkolesterol, ett värde som vi numera vet att det över
huvud taget inte korrelerar till hjärtkärlsjukdomsrisk.

När det gäller viktutvecklingen i
Västerbotten har den ökat under hela den studerade perioden. Den ökade trots de
kostråd författarna vill påstå är hälsosamma, och den ökade i genomsnitt under
den period författarna tror att dessa kostråden trotsades.

Intressant nog redovisar man bara
genomsnittet för hela befolkningen. Man redovisar inte vad som hände med
kolesterolet eller vikten hos de som börjat äta mer fett och mindre
kolhydrater, i jämförelse med dem som äter mer fettsnålt än förut, trots att de
naturligtvis hade kunant räkna fram det. Man kan utgå ifrån att om sådana
beräkningar har gjorts, skulle de slutsatser man ville dra, inte stödjas av
data. Det är antagligen därför materialet presenteras på det sätt som skett.

Detta är ett typexempel på en studie som
publicerats trots att den använda forskningsmetodiken inte går att använda för
att bevisa något. Likväl citeras den i pressen och av Livsmedelsverket som om
detta var vetenskap.

Så man kan undra varför den publicerades.

Då är det dags att titta i
jävsdeklarationen.

Författarna uppger att de inte har något
jäv att redovisa. Här bluffar de förstås.

Umeåprofessorerna Ingegerd Johansson
och Göran Hallmans har ju kända band till livsmedelsindustrin och dess
lobbyinggrupper som Swedish Nutrition Foundation (SNF) och har också tillhört
Livsmedelsverkets expertgrupper.

Hallmans har varit konsult åt
multinationella livsmedelsföretag som pastatillverkaren Barilla.

Ingegerd Johansson, professor i kariologi (inte
kardiologi) var för övrigt den första från myndighetssverige som i ett brev försökte
skrämma Dr Dahlqvist för att LCHF-kosten skulle strida mot ”Vetenskap och
Beprövad Erfarenhet”. Bland hennes meriter noteras en märklig studie, där hon
associerar fett i kosten med ökad risk för hål i tänderna, trots att alla
tandläkare (och många läkare) vet att fett inte gynnar de bakterier som orsakar
karies, utan att det är stärkelse och socker som laktobacillerna producerar
sina frätande syror av. Sådana studier gillar förstås socker- och
läskindustrin, som bidrar ekonomiskt till SNF, och deras ”experter”.

Den nu aktuella studien har alltså inget
värde som vetenskapligt dokument. Den är en partinslaga att användas av grenar
av livsmedelsindustrin i deras ständigt pågående lobbyingverksamhet, som
dessutom kan användas för att skrämma konsumenter från att ändra sina kostvanor
till det som är mer hälsosamt, nämligen mindre kolhydrater och mer naturligt
fett.